Finns det egentligen något perfekt utseende? Vad är det alla unga tjejer som jag strävar efter egentligen? Är det att se ut som de barbie dockor vi lekte med när vi var små, eller hur är det vi vill se ut?

Alla kan ju inte se likadana ut, det vet både du och jag. Men om alla vill ha det där perfekta ansiktet, den smala men ändå kurviga midjan, de fast och fina låren, då kommer alla att se likadana ut till slut i alla fall, eller?

Som tidigare ikväll, när jag testade de kläder jag ska ha för morgon dagen, jag frågade mamma och pappa om det såg bra ut och självklart så svarade de att det såg jättebra ut. Sedan lite senare när jag tagit på mig mys kläder igen frågade pappa varför jag testade kläderna, om det var för att jag skulle få reda på om jag såg smal ut i de kläderna. Och det var ju just det som jag ville veta, så jag sa det. Då sa pappa att han vet när bryr mig för mycket om mitt utseende och att han kommer märka om jag blir för smal och då ska han mata mig om det så behövs. För jag vet att jag tänker väldigt mycket på att jag måste vara smal och pratar om det ganska mycket hemma. Det känndes så bra att få höra det från honom, han bryr sig, men inte för mycket. Mamma är mer jobbig och fattar ingenting!

Ahh Gud, min blogg är inte en succe precis, men jag skriver ju bara för att skriva av mig så!

Make love not war/Blondiiie

Det här året har varit ett år utan dess like. Jag har fått uppleva så många känslor som jag inte visst fanns, träffat många nya underbara vänner, och bara levt livet som jag velat, på ett ungefär i alla fall.

Betygen till sommaren var ingen hit men det fick funka för till hösten skulle jag bli pluggis. Nu hade man en hel sommar framför sig och vädret var mycket bra. Jag fann ny vänskap hos Nastasja som jag inte trodde fanns, kärlek till dig. Festerna förde med sig en hel del nya kompisar också, Lotta, Johanna och Yasmin, you're all great!

Sen var det ju det där med kärlek. Våren hade fört med sig en hel del känslor för en pojke, känslor som jag aldrig upplevt tidigare. Jag får fortfarande den där speciella känslan i magen när jag tänker på honom. Men som det oftast gör i kärlek så blev det inget av mellan oss två och kvar var jag med ett brustet hjärta. " They say time heals everything, but I'm still waitning". Sommaren var ändå sjukt bra, har aldrig hittat på så mycket kul grejer. Alla moppe-turer med Nastasja och Elin, alla mjukglass vi åt osv. Underbart.

Sedan kom hösten knackades på våran dörr och det nalkades 50 års-dag för min kärast mor. Bort från Sverige skulle vi. Eftersom min bror icke ville följa med tog jag med mig en utav min bästa vänner, Marika med mig istället. Vi for till Kreta och stannade där i en vecka. Blev bruna och fina, åt gott och badade en massa för att sedan, tråkigt men sant, åka hem. När man kom hem tyckte alla att man var brun och fin, men det gick över efter någon vecka. Och sen så skulle man ju träffa den där pojken igen, känslorna bara växte för var dag som gick, kom in i en depprision pga av det men det gick över efter ett tag men man känner fortfarande hur det tränger inom en. Skolan kändes okej till en början men sedan kom problemen. Man skulle orka göra alla läxor, fixa alla proven och vara snäll mot alla samtidigt. Klassen splittrades och allt gick rent ut sagt åt helvete. Men betygen fixade jag, inga topp betyg kanske men det duger. Till sommaren kommer jag att ha de där betygen jag alltid velat ha.

Julen blev inte riktigt så som jag förväntat mig men ändå riktigt bra. Alla julklapparna var toppen. Är riktigt stolt över mig själv för att jag inte åt så mycket jul godis som jag gjort tidigare år, åt knappt inget i år.

Kärlek igen. Hur gör man när man inte orkar tycka om någon mer? Man vill gå vidare, men det är något som håller en tillbaka, som en krok i ryggen som säger att man ska stanna. Jag vill ju så gärna komma över det, komma någon annan nära, känna ny värme och läka mitt hjärta. Tell me how to do, please!

Nu ligger nyår och väntar på att firas in, har ingen aning om vad jag och mina kompisar ska hitta på än, men någon fest hittar man väl alltid, eller?

Hoppas ni har haft ett bra år och att ni får ett bra 2007!

Make love not war/Blondiiie

Idag tänkte jag skriva lite om kärlek. Får se om det blir mer lyckat är förra inlägget, man kan ju hoppas!

Varför blir man kär? Varför känner man den där pirriga känslan i magen bara men tänker på just den personen, Varför? Ibland lyckas det jättebra men ibland så skiter det sig totalt och man går och funderar över vad man gjort fel och man känner sig jätte nere. Varför är kärleken så orättvis? Man blir kär i en person men personen i fråga svarar inte på ens känslor, då vill man bara glömma den personen och gå vidare. Men det går inte alltid så lätt som man tycker att det borde. Man är fast, man kan aldrig sluta hoppas, hoppas om att någon gång kasnke det kan bli vi två. Men sedan, när man inte orkar tycka om den personen mer, man orkar inte bli sårad gång på gång av falska förhppningar, man vill verkligen gå vidare, då går det absolut inte. 

Man kan ju inte bara hitta en annan kille och tro att den obesvarade kärleken ska gå över. Det går bara inte. Men om man nu hittar någon som man tycker mycket om och tänker på hela tiden men ändå inte kan släppa den andra, vad gör man då? Man kan ju inte skriva två listor med posetiva och negativa saker om de båda och sedan bara välja. Jag fattar inte varför allt måste ta så lång tid. Jag orkar inte vänta mer, orkar inte hoppas mer, orkar inte tycka om dig mer, orkar inte...

 Make love not war/Blondiiie

Min första blogg.

Så detta är alltså en blogg. Har funderat länge på att skaffa en men inte riktigt kommit på vad jag ska skriva om, men nu får det bli som det blir. Man kan ju inte ha en plan för allt här i livet.

 Mitt första inlägg kommer handla om min dröm här i livet(om det nu går att förklara vill säga)

Jag satt alldeles nyss och kollade på en film som gick på Kanal 5, " High School Musical", en hyfsat bra familjefilm, men inte en som jag skulle rekomendera precis. I en scen av filmen fick jag en underlig känsla i magen som fick mig att börja gråta. Jag kom på att jag lever verkligen i mina drömmar. Ingenting kommer någonsin bli som det jag drömmer om. Jag kommer inte att få den där perfekta killen som skulle göra vad som helst för att få mig och sedan behålla mig. Jag kommer inte vara någon rik kändis som får resa jorden runt och besöka alla häftiga platser. Jag vet att det låter ytligt, men det är så nu förtiden. Även om man kanske inte vill det, så är de det. I have to face reality someday.

Tänk om man bara kunde få den man ville för en gång skull. Jag skulle aldrig mer klaga eller be om något bara jag fick den där perfekta killen(jag vet att ingen är perfekt, men det kan ju vara jäkligt nära), drömhuset och få se alla de underbara platserna. Jag skulle vara så lycklig. 

Det går bara inte att förklara men jag skulle så gärna om jag kunde.

Oh God, detta blev inget bra första inlägg men jag får göra bättre nästa gång.

Make love not war/Blondiiie